Nu har jag tänkt öppna mig

kanske lite mer än vanligt..

 

men det är för att jag har lättare skriva än att sätta ord på vissa saker.

och idag fick jag sitta och plugga och bara snacka skit med två människor som jag bara kännt i några veckor.

För en gångs skull känner jag att jag passar in.

jag kan sitta och prata utan att känna mig fel.

utan att få konstiga blickar för allt jag säger.

 

och det är faktiskt människor som frivilligt 

umgåtts med mig.

och det värmer mitt hjärta..

 

En sak som dom flesta ser som en självklarhet och tar för givet... att ha kompisar, att ha någon att umgås med och göra ingenting..

 

Det är något jag värderar högre än stjärnorna och inte skulle ta för givet en sekund..

 

och jag är tacksam, så otroligt tacksam..